Jag har varit intresserad av musik enda sedan barnsben. Hörde jag en låt så var det inte sällan som jag började trumma på allt som fanns att trumma på, där fick jag nyckeln till taktkänsla. under skolåren på matten till exempel var det inte ovanligt att jag satt i musiksalen och spelade gitarr eller trummor. Matteläraren som även var våran musiklärare tröttnade tillslut på att tjata om att jag skall komma till matten, så då tog han matten till mig. Han bakade in matten i musiken och på så sätt fastnade jag i musiken ännu mer. Jag tog ofta med gitarren till skolan och blev igenkänd som klassens pajas då jag tyckte det var lämpligare att öva solo än till exempel engelska på engelska lektionen. I tonåren började jag skriva egen musik och skulle lära mig sjunga, Mariah Carey's låt "Hero" stod högst på listan. Jag minns än idag när min bästa kompis erbjöd mig 200 kr för att lägga av, där tjänade jag mina första pengar på musik.
2007 hände något som kom att förändra min fantastiska musikkarriär som jag tyckte att jag hade, jag "upptäckte" Cornelis. Den första låten jag kunde referera Cornelis till var "Jag hade engång en båt" och för mig blev den viktig i tonårens identitetskriser. Första gången jag hörde "Jag är en fattig trubadur" så bestämde jag mig för att jag skall bli trubadur. Jag började med att sitta med min gamle gitarr på krogen i Ytterby och stammisarna älskade det. Jag ville komma längre in i trubadurernas liv som jag i många år tyckt var så spännande, så jag gick ut på olika ställen och tittade på trubadurer. För mig så var det starstruck varenda gång jag såg någon spela och sjunga på scenen. Jag tyckte dock att jag ofta hörde många trubadurer som spelade samma låtar, och då var inte Cornelis så ovanlig längre. När jag sedan köpte mitt eget PA och började spela på restauranger så hade jag egentligen inte så många låtar, jag stannade ju aldrig och tittade på en hel spelning så jag hade inga ramar på hur länge det kunde pågå. Så jag hade åtta låtar på mitt första gigg som normalt sett skall täcka 2-3 tim.
Jag skrev ner alla låtar som folket i publiken hade önskat och när jag kom hem såg jag vilka jag kunde lära mig till nästa spelning. Så har jag gjort sedan min första spelning och nu består min repertoar mer eller mindre av bara önskade låtar.
